En person som sätter andras trevnad före sin egna. Han vill alltid att de andra i hans närhet ska ha det bra, innan han ser till att han själv har det. Detta får honom att inte säga emot. Inte klaga. Men precis som med allt annat finns det en gräns. Om han inte mår bra, och vet vad problemet är, kommer han tillslut att göra något åt det. Med detta menas att han kommer se till att han själv trivs, även om de andra inte gör det. Självklart kommer han inte göra detta över en natt, utan kommer att försöka förklara problemet för motparten.
Ett exempel på detta är ett förhållande han hade för ett par år sedan. Länge kände han hur han började må sämre av situationen. Men hon mådde bra. Så han gjorde inget. Tillslut pratade han med henne och förklarade åt vilket håll det banade. Berättade att något var tvungen att göras, för annars skulle allt gå åt pip-svängen. Efter ett tag nådde han gränsen. Han lät allt rasa. Med visdomen om att det samma hände med hennes värld. Effekten av att tänka på sig själv och inte den andre - från båda parterna.
Nu har han flyttat till huvudstaden och har därmed börjat växa som människa. Dag för dag känner han sig självsäkrare och vet att han kan ta hand om sig själv. Men om man tar sig tiden och ser honom i ögonen. Kommer man se att han innerst inne känner sig ensam. En ensamhet som inga vänner inte kan fylla.
No comments:
Post a Comment