Jag hatar när...
Du får mig att känna mig bortglömd och osynlig.
Du struntar i att svara, när jag skriver till dig.
Du klagar på dig själv, trotts att är bättre än mig på allting du gör.
Du inte förstår mig och tycker jag är dum.
Du struntar i vad jag vill.
Du kallar mig för en idiot.
Jag älskar...
Dina hjärtslag.
Dina andetag.
Dina ögon.
Ditt skratt.
Ditt flum.
Ditt sätt att uttala ordet kyrka.
Att du inte kan vara i en byggnad utan att studera arkitekturen.
Hur du får mig att skratta.
Hur du håller om mig tills jag somnar i dina armar.
Hur du pillar mig i håret.
Hur du pratar om framtiden.
Hur du visar att du bryr dig.
Hur du tjatar på mig att jag ska sova.
Hur du säger att du älskar mig.
Och mycket mycket mer.
No comments:
Post a Comment